torsdag 8 mars 2012

Nya mål och nya skor

Tack för alla positiva kommentarer efter Vasaloppet! Bloggdopning fungerar verkligen! Först var jag besviken eftersom jag inte kunde ge allt p g a smärtan i armbågarna, men nu känns det ganska bra igen. En nittonde plats på Stafettvasan är otroligt bra och 6,09 är en godkänd tid på Vasaloppet. Fast nästa år är jag ännu bättre.

Lita inte på mig
När jag gick i mål på söndag kl 14:09 på eftermiddagen lovade jag att aldrig mer åka ett Vasalopp. Vi som åkte från jobbet tummade på det. Slå mig på käften om jag ändå anmäler mig, sa jag. Jag menade det. Det fanns ingeting inom mig som ville åka igen. På måndag kväll - efter att jag skrivit ett blogginlägg och fått några uppmuntrande kommentarer - fyllde jag i en ansökan för nästa år. Jag bad en av kollegorna att ta med sig ett knogjärn nästa dag.


Jag kan tydligen inte hålla ett löfte. Men att ändra sig är inte detsamma som att ljuga. Det är tvärtom en god egenskap. Det är aldrig försent att ändra sig och att ändra sig är ju ett sätt att utvecklas. Jag fick jag ingen smäll på käften, men en del gliringar, suckar och huvudskakningar.

Jag hamnar i fjärde startled nästa år och det gör ganska mycket tids- och placeringsmässigt. Jag ska också få ordning på mina överbelastade muskelfästen eller vad det är som gör ont i armbågarna. Nu ser jag fram emot nästa år. Smärtan är bortglömd, även om den gör sig påmind ibland som när jag trär på mig en tröja.

Jag har inte plockat fram skidorna ur fodralet. Vasaloppsresterna ligger i en hög i garaget och en hög nere i tvättstugan. Jag får väl ta itu med det någon dag. Jag är helt enkelt less på skidor och allt som förknippas med det. Jag beställde dock nya pjäxor och stavar för halva priset på Runnerstore. Men de grejerna åker jag först på nästa säsong. Om jag tar på mig skidorna denna vinter så får någon ge mig en smäll på käften.

Mitt stora mål
Nu längtar jag efter att springa långt. När jag bestämde mig för att springa ett ultralopp för nästan två år sedan kändes det overkligt, men nu blir det verkligare för varje dag som går. Snart är det dags att anmäla sig, jag ska köpa skor, ordna med resa och logi. Det är konkreta handlingar och de blir fler ju närmare jag kommer. Jag är lite orolig också, men innerst inne tror jag ändå att jag klarar av det. Fast å andra sidan vet jag inte riktigt hur jag ser ut innerst inne. Det är bara en enda sörja.

Det ska bli kul att springa Swiss Alpine bland molnen på nästan 3000 meters höjd tillsammans med andra dårar som också befinner sig uppe bland molnen. Det är vackert i Alperna. Jag försöker hitta allt positivt som finns.

Orolig chef
Jag ska komma i mål - det är mitt enda mål. Det får nästan gå hur långsamt som helst. Springer jag för fort kanske jag tappar balansen och ramlar ner och frysförpackas i en glaciär. Sedan smälter jag fram som en ny Ismannen Ötzi om 5000 år. De framtida forskarna skulle förundras av mitt maginnehåll och förbryllas över min lätta klädsel däruppe bland glaciärerna som fanns på 2000-talet.

Ötzi kanske var ute på en joggingrunda.
Min chef tycker i alla fall att jag är lite knäpp, misstänker jag. Han beordrade mig att överlämna alla kunskaper före sommaren ifall något löpsteg skulle gå snett. Mina kunskaper går fort att överlämna så det är ok, sa jag. Det är riskabelt att leva och visst höjer man risken något jämfört med om jag legat hemma i hängmattan.

Jag tror många tycker att jag är lite halvknäpp. Men det tyckte ju även jag när jag mötte mig själv för tio år sedan;)

Vad händer när jag går i mål? Det kommer förmodligen att kännas riktigt bra. Sedan då? Jag vet inte. Jag har inte tänkt längre än sommaren 2012. Det har varit en bortre gräns så länge att jag glömt vad som finns därefter.

Nike flyknit
Jag vet inte riktigt vilka skor jag ska springa Swiss i. Jag har mina fivefingers classic sedan några år, men de känns lite för tunna att springa med på getstigar och stenskravel i Alperna. Fötterna behöver lite mer skydd. Men det är uteslutet att springa i traditionella löparskor. De klämmer alltid åt och jag får ont i fötterna och det känns tungt och klumpigt. Jag får först ont i fötterna och sedan sprider sig smärtan uppåt mot knä och rygg. Det klarar jag inte i 78 kilometer.


Numer finns det så många barfotaskor och minimalistiska skor att jag inte riktigt vet vad jag ska välja. Jag vill börja springa in dem så fort som möjligt. Den första inplanerade tävlingen är Icaloppet som går 19 maj på Alnön. Jag vill helst slå fjolårets tid: 1:43:58. Det borde jag göra, trots att jag lagt på mig lite mer muskler och dessutom är mer fokuserad på långa distanser. Jag är helt enkelt bättre tränad i år.

För någon vecka sedan släppte Nike nyheten att de lanserar en ny minimalistisk sko med en helt ny ”revolutionerande” teknik som kallas flyknit. Tidigare barfotaskor har mest fokuserat på undersidan av foten. Nikes nya sko är även tunn på ovansidan. Den är som en tunn filt runt foten bara och väger endast 160 gram. Den ska vara oerhört följsam med foten och dess naturliga rörelse. Nike har förstås gjort en snygg film också där barfotalöparens framfotalöpning vävs in i Nikes flyknit teknik:



Nikes flyknit svarar på efterfrågan och på ny forskning om fötter och löpning. Den släpps till sommaren. Den är säkert bra, men jag vill helst ha fria tår och än så länge är det bara Vibram - vad jag vet - som säljer spretiga löparskor. Men visst blir jag lite sugen även på denna sko. Forskningen går hela tiden framåt och det är spännande att följa med allt längre bort från de gamla dämpade skorna.

Jag väljer förmodligen någon modell av Vibram Fivefingers. Jag har inte riktigt följt med i explosionen av nya modeller på senare tid, men någon borde passa för alplöpning. Det kanske finns någon som redan provat rent av?

Den första dagen på den nya säsongen
Idag sprang jag på lunchen. Jag jobbade hemifrån och kunde springa runt på bekanta vägar. Det var isigt, men mina icebugs biter sig fast. Jag springer bra i dem i ungefär 20 km, sedan börjar blåsor växa längst ut på tårna. Jag sprang 8 km, med lite tempoökning i slutet. Det var det första träningspasset efter Vasaloppet och det kändes bra att röra benen på ett lite mer naturligt sätt.


11 kommentarer:

  1. Det är klar att du ska åka mer skidor i år. Nu är det en fin tid att åka skidor i.
    Jag funderar på att springa i ett par Montrail M's Rouge Fly
    http://www.addnature.com/product.aspx?pf_id=MONTRAILMROUGEFLY

    SvaraRadera
  2. Martin: Ja kanske senare i år. I december typ. Då kanske lusten har återvänt. De ser ju bra ut de där skorna. Jag måste fundera lite till. Det är ju ett tag kvar ...

    SvaraRadera
  3. Nikes koncept verkar intressant men du har ju många alternativ. Många på jogg.se lovordar Merell Trailglove. Vill du ha plats för tårna tror jag Saucony har lite bredare tåbox. Deras modell Kilkenny är en riktig tunn tävlingsmodell som jag tror det också går att springa terräng med.

    SvaraRadera
  4. Men vad trött jag blir. Den där skon har ju också en förhöjd klack som kommer ändra kroppsrörelsen.

    Jag älskar att springa barfota, men blir förbaskat trött på alla nyfrälsta barfotalöpare som tror att framfotalöpning är naturligt även vid jogginghastighet. Det är inte hur du sätter ned foten som är avgörande för hur skonsamt och effektivt du springer; det avgörs av om du sätter ned foten framför kroppen eller ej.

    SvaraRadera
  5. http://www.vasaloppet.se/wps/wcm/connect/8853480045e5e236bf86ff2e1e78df2a/Vasaloppsveckan%2b20123bcd.pdf?MOD=AJPERES

    SvaraRadera
  6. Staffan: Ja, jag kanske ska kolla Merell också. Jag är livrädd för att tårna ska klämmas ihop så Kilkenny ska jag också komma ihåg. Tack för tipsen:)

    Daniel: Ja, barfota är man bara om man springer barfota. Alla skor förändrar löpsteget i någon mån. Punkt slut. Själv föredrar jag så lite sko som möjligt när jag springer, ungefär som jag vill ha så lite handskar som möjligt då jag skalar en apelsin. Men springer man i alperna måste man ha lite skydd. Det tror jag. Det hade redan Ötzi the iceman.

    ANonym: Ja, jag fick veta det strax efter publicering och jag orkar inte ändra att det inte räckte till fjärde. Det blir till att ta på sig kvalskidorna igen. Fy sjutton. Om jag nu orkar en säsong till ...

    SvaraRadera
  7. Hej Johan,
    Jag tror Du är inne på rätt spår om Du funderar på FF.
    Jag skulle rekommendera Treksport, lite mer grepp i sulan och någon mm tjockare än Sprint.
    Jag har sprungit Holaveden Ultra i mina, och siktar på BUM i maj.

    Mvh

    Micke Wigstrand

    SvaraRadera
  8. Micke W: Tack för det tipset! Jag kollade in treksport för ett tag sedan men hade glömt bort dem. De blir perfekt. Det blir nog dom! Lycka till i BUM:)

    SvaraRadera
  9. Man ska aldrig säga aldrig. :-)

    SvaraRadera
  10. Först och främst, kanon blogg. Alltid intressanta inlägg som sätter snurr på hjärnan.

    Sedan, Merrel Trailglove. Jag brukar springa i den som komplement till traditionella skor. Jag har "problemet" att ha rätt så breda fötter, men i trailglove passar de fint. Tårna är instängda i en tåbox ja, men det märks inte av för den är så vid att det känns som att springa barfota eller i VFF som jag oxå använder. Trailgloven är ju dessutom ypperlig i svår terräng jämfört med VFF om du frågar mig.

    Per

    SvaraRadera
  11. Tack TrailPer. Jag har läst din blogg också och den är bra. Spännande äventyr i Afrika. "Kul" att du har samma problem sm jag med breda fötter. Jag måste absolut kolla upp de Merrel Trailglove om de också ger utrymme får tårna. Tack för tipset!

    SvaraRadera