söndag 9 oktober 2011

På jakt efter inspiration

Jag har haft svårt att komma igång med löpningen efter Lidingöloppet. Jag försöker springa men benen är som två trötta, struliga barn som inte vill följa med. Jag hade samma känsla efter Stockholm Marathon. Det tog lång tid innan motivationen kom tillbaka.

Dessutom har jag svårt att sova och vissa dagar framlever jag i någon slags halvdvala och det känns jobbigt eftersom jag vet hur viktig bra sömn är. Jag ska testa att byta ut allt kaffe efter kl 15 mot te som inte innehåller lika mycket koffein. Jag började igår och sov faktiskt bättre. En annan sak är att kaffet är så mycket godare på morgonen när hjärnan är nästan helt tömd på koffein. När jag lägger mig vet jag också att jag i nästa ögonblick får en kopp kaffe. Fast egentligen tycker jag inte att kaffe smakar särskilt gott. Det luktar gudomligt och jag får en förväntan om smakupplevelse som kaffet aldrig riktigt lever upp till. Det är tvärtom med vissa ostar som parmesan, den luktar som fötter och gamla strumpor men har en underbar umami-smak. Jag har inte käkat på fötter sedan jag var en bebis men jag tror inte de smakar lika bra som parmesan ... Hoppsan, vad skriver jag om nu? Tillbaka till ämnet, som var … jo, bristen på lust och motivation.

Monolog med en hjärna
Jag tror egentligen inte det är motivation jag saknar. Det är snarare lust. Om man ägnar mycket tid åt något lustfyllt - som t ex att springa - och sedan springer hårt - alltför hårt - då tar det tid att reparera och återställa lusten. Det är som om hjärnan anklagar mig: Hallå där kropp, varför kändes det så där? Löpning brukar ju vara en skön känsla. Du höll ju nästan på att ta död på dig och mig. Nu kommer det att kännas jobbigt ett tag tills jag börjar lita på dig igen. Tänk på det. Jag har ögonen på dig. 

Att springa eller inte springa, det är frågan.
På jakt efter inspiration
Hur får jag tillbaka lusten? Kanske genom att ta det lugnt. Jag springer utan klocka och ambitioner och gör lite annat. Motivationen finns någonstans inom mig, men bristen på lust står än så länge i vägen. Det är kanske inspiration jag behöver? Inspiration kommer av latinets "inspiro" som betyder inblåsa eller väcka liv i. Ordet motivation kommer från latinets "movere" som betyder att orsaka rörelse. Att vara i rörelse är att vara motiverad. Brist på motivation att man står stilla. Djur är motiverade medan växter är omotiverade, kan man kanske säga.


Inspiration: ta alla chanser som dyker upp
Inspiration kommer alltså före motivation. Först måste jag väckas till liv och sedan behöver jag något som får mig att röra mig mot något mål. När jag började skriva var det motivation som jag trodde att jag saknade just nu, men det är inspiration. Internet svämmar över av berättelser att låta sig inspireras av. De kanske inte kan blåsa in liv i mig, men jag kanske kan suga i mig det stället. Inte svälja allt utan försiktigt suga i sig med ett sugrör från olika källor.

Steve Jobs dog som nummer ett
Efter Applegrundarens Steve Jobs död (onödigt tidiga död, enligt DN) lyssnade jag på en föreläsning som han höll på Stanforduniversitetet. Det var tre korta inspirerande historier om kärlek och förlust, förändring, den obevekliga döden och att alla val vi gör knyts samman i efterhand om vi följer vårt hjärta/karma, eller vad det nu är som vi följer.

Jag har alltid gillat Apples enkla, snygga och innovativa produkter, men haft lite svårt för tendenserna till sekt och personkult. Apple befann sig länge i skuggan av IBM och Microsoft och risken att utplånas av något större skapar lätt lite sektstämning och sammansvetsningen kanske hjälpte Apple att överleva tiden utan vare sig Steve Jobs eller idéer mellan 1986 och 1997.

Steve Jobs var ett affärsgeni. Men det kanske var hans ålder som var den viktigaste framgångsfaktorn. Steve Jobs föddes 1955. Flera andra framgångsrika datorpionjärer föddes också kring det året, som Bill Gates (1955), James Gosling (1955), Bill Joy (1954), Scott McNealy (1955), Vinod Khosla (1955), Andy Bechtolscheim (1955), Paul Allen (1953), Steve Ballmer (1956) och Eric Schmidt (1955) m fl. De var alla runt 20 år när persondatorerna började slå igenom 1975 och de hade tillgång till den nya teknologin. Varken för unga eller för gamla. De hade inte hunnit börja på ett större företag som IBM och blivit tankemässigt begränsade, utan de kastade sig ut från skolan som pionjärer och skapade något nytt, något som IBM aldrig klarat av. Även ett geni behöver lite hjälp av turen att vara född på rätt plats vid rätt tid och träffa rätt personer.

I och med internet har en ny generation tagit chansen och Google kanske blir det nya Apple. Inte mig emot. Jag gillar både Google och Apple, men jag skulle nog helst jobba på Google. Om någon på Google läser detta, ring mig så kan vi diskutera mina löneanspråk;)


3 kommentarer:

  1. Läs denna artikel om Steve Jobs och hans behandling
    http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2011/10/09/dr-nicholas-gonzalez-on-steve-jobs.aspx?e_cid=20111009_SNL_Art_1

    SvaraRadera
  2. Jakten på inspiration är ständig känns det som. Jag har ju mitt stora lopp i horisonten, och jag kan tänka mig att jag kommer uppleva en dipp direkt efteråt. Själv har jag slutat att ständigt springa med mitt pulsband, utan kör mer på känsla - det har gett mig en kick. Känner mig inte lika stressad nu :)

    SvaraRadera
  3. Det är sällan jag använder pulsband numer också. Pulsen har man ju ganska bra koll på ändå. Det är bara när jag ska maxa så kan det vara kul att se. Dippar verkar var ofrånkomliga efteråt, åtminstone för mig som inte springer så många tävlingar. Lycka till med loppet:)

    SvaraRadera