lördag 26 februari 2011

Den tredje armen

När man ska uppskatta storleken på en fisk man tappat eller när man lagar mat räcker inte alltid armarna riktigt till. Kanske vi borde montera in en tredje arm? Hjärnan har i alla fall inget problem med det, det har en forskargrupp på Karolinska kommit fram till. De kunde, genom en en sinnrik illusion, visa att en tredje arm kan bli en del av vår egen kroppsuppfattning.
För att skapa denna illusion ska man sitta vid ett bord med en realistisk protes bredvid sin högra arm. För att skapa en känsla av att låtsasarmen tillhör dig så ska en annan person röra vid högerarmen och protesen med två borstar och göra det så likadant och synkront som möjligt.

Detta leder till en konflikt i hjärnan om vilken av armarna som tillhör kroppen. Hjärnan löser det genom att acceptera två högerhänder, vilket överraskade forskarna. Därmed upplever man att kroppen har två högerhänder, den falska armen är en integrerad del av kroppsuppfattningen. Man kan säga att hjärnan är väldigt öppen inför nya intryck.


För att bevisa att det verkligen rörde sig om upplevelsen av en tredje arm testade forskarna att hota både den riktiga och den fejkade armen med en kniv och samtidigt mäta graden av handsvett. Resultaten visade att försökspersonerna svettades lika mycket oavsett om den riktiga armen eller protesen hotades, men endast under de perioder då de upplevde illusionen. Det fanns till exempel inga fysiologiska reaktioner när protesen ersattes med en vänsterarm eller en fotprotes.


Jag hade ingen protes hemma, men det gick lika bra att låna en annans arm. För mig infann sig illusionen nästan direkt, jag kände verkligen två borstar på mina händer.


Öppet spår på måndag

Det vore inte så dumt att ha en extraarm nu till öppet spår på måndag. En tredje arm i bakfickan som man kan plocka fram efter Mångsbodarna. Eller varför inte fyra armar. Jäklar vilken stakmaskin man skulle bli.
Eller man kanske behöver en arm från ovan

Jag känner mig trött, hängig och armarna hänger och slänger kraftlöst som två livlösa proteser medan jag vankar av och an. Jag har tagit det lugnt i veckan. Det har bara blivit lite styrketräning och lite löpning och idag åkte jag 5 km i lugnt tempo. Det kändes inte alls bra så jag är säkert i bra form. Jag brukar känna mig lite seg och sur just innan tävling.

Som sagt, det här loppet blir ju ett seedningslopp inför nästa års vasalopp också. Kör jag bra kan jag komma upp i fjärde startled, vilket har varit mitt mål i år. Ifjol var man tvungen att komma under 7:18 för att kvala in till fjärde led. Det låter inte alls omöjligt. Jag har nog trott att jag ska klara 7 timmar, men eftersom jag har haft svårt att klara startled 4 tidigare så kanske 7:18 är mer realistiskt? Nä, jag kommer nog att sikta på att komma under 7 timmar och gärna en bit under det.


Mina hålltider

I morgon åker jag ner till Sälen. Jag ska överta startnummer 10013 och man kan följa min färd under måndagen på http://www.resultat.vasaloppet.se/vasa/results

Jag kollade lite tidigare resultat och för att klara sju timmar måste jag hålla ett tempo där jag når kontrollerna ungefär vid dessa tidpunkter. Det går lite sakta fram till Smågan p g a köerna i första backen.


Smågan 1:00 
Mångsbodarna: 1:55 
Risberg 2:35 
Evertsberg: 3:30 
Oxberg 4:35 
Hökberg 5:30 
Eldris 6:20 
Mora 7:00

Full fart med Hellner

Hellners sprintlopp i förrgår gav ju lite inspiration. Kul med de norska kommentarerna:)



6 kommentarer:

  1. Tycker det är trist när du inte får några kommentarer, trots att du skriver så intressant och tänkvärt. Annars har jag inte så mycket att säga, mer än att det var kul att komma hem efter några veckor i Thailand och läsa i kapp din blogg!

    SvaraRadera
  2. Grattis Johan! Du fixade ju sju timmar med god marginal :). Bra jobbat!

    Kom och tänka på en liknande situation då hjärnan fungerar på detta vis. Nämligen när man gått gipsad en tid. Jag vet en gång för många år sedan då jag skulle ta bort ett gips från underarmen och sköterskan frågade ifall jag ville ligga ner, jag fattade så klart inte varför och svarade därför att det gick bra att sitta upp.

    Men när hon började klippa i gipset blev jag plötsligt yr och illamående. Hjärnan hade under tiden gipset suttit på armen vant sig vid att det var en del av kroppen. Riktigt läskigt!

    SvaraRadera
  3. Lotta: Vad bra att du kom hem och kommenterade. Det är så kul att höra att texterna uppskattas.

    INgmari: Tack, skriver om det imorrn(om jag orkar)

    John: Tack, det var det jobbigaste jag någonsin gjort. Dessutom lyckades jag klämma ihop en nerv i höger handled så jag var helt kraftlös i högerhanden och hade jätteont. Sista milen tryckte jag bara med vänsterarmen. Minns inte när jag hade så ont senast. Hela högerarmen känns helt väck nu.

    INtressant med gipset!

    SvaraRadera
  4. INtressant att jag alltid börjar ord och namn som börjar med In med två versaler.

    SvaraRadera
  5. det tyckte jag oxå var INtressant :P

    SvaraRadera